Sofia Nilsson Australien

Reseberättelse – Australien


av Sofia Nilsson


Jag anlände i Brisbane augusti 2017och började min fantastiska resa från Noosa. Noosa var väldigt vackert, jag spenderade mestadels av mina dagar med att vandra längs vattenkanten på deras underbara klippor. Jag såg ormar, valar och massa andra spännade djur och växter. Jag var i Noosa ungefär en vecka innan jag anlände till min första gård.


sofia_nilsson5
sofia_nilsson4
sofia_nilsson_1
sofia_nilsson3
sofia_nilsson2

Jag kom ner till Australien med hjälp av organisationen Visitoz då jag var lite rädd att resa över halva jordklotet utan att veta vad som väntade på andra sidan. De organiserade så att när jag kom ner så fanns det en dam som väntade på mig och efter en vecka i Noosa så tog dom mig till en så kallad tränings gård. Där fick vi lära oss bl.a. att köra motorcross, fyrhjuling och flytta boskap på häst. Det var väldigt spännande eftersom allt var så nytt och annorlunda. När träningsveckan var över hjälpte dom oss att hitta jobb. Jag fick jobb på en köttgård nära Yetman och började nu min resa på riktigt.


När jag anlände mötte jag Shane, hans fru och hans två söner. Jag flyttade in i en liten stuga längre ner på vägen från deras hus. Det var inte riktigt säsong och med bara 200 nötdjur så var det inte särskilt mycket att göra. Vi spenderade mestadels av dagarna med att räkna djur, fodra, ge mineraler, flytta djur och stängsla. Jag blev lite uttråkad då det bara var runt 4 timmar arbete om dagen så jag bestämde mig för att resa vidare efter en månad.


Samma kväll som jag lämnade Yetman för att kolla på min första Polo match någonsin fick jag ett jobberbjudande av en granne som hörde att jag hade slutat och nu var på jakt efter något nytt och spännande. Jobbet som erbjöds var som hästskötare för hans sju polohästar och jag accepterade.


Jag flyttade till North Star och började min 8 månader långa polo karriär. Jag började min morgon med att mata och motionera hästarna. När man ska motionera många hästar på en dag så måste man kunna rida en och leda flera samtidigt. Jag hade aldrig lett en häst medans jag ridit förr och detta blev en stor utmaning., jag började med en och har aldrig varit så nervös i mitt liv, ha i åtanke att detta är snabba, hetsiga polohästar. Som mest ledde jag 5 hästar medan jag red den sjätte. Efter 4 olika polo gårdar och ansvar för upp till 120 hästar samtidigt valde jag att fortsätta min resa.


Jag spenderade en månad i Sydney jobbandes som bl.a målare, jag flyttade sedan ner til Melbourne för att jobba på en cirkus. Jag reste med cirkusen i ca 3 månader och hade som huvud ansvar att hemskola barnen, ta hand om hästarna- men hade även en akt i cirkusen med gäss.


Efter tre månader på cirkusen så tog deras säsong slut och jag valde att flyga längre norrut. Jag fick jobb på en gård ungefär 1 timme utanför en liten by som heter Cunnamulla. Jobbet inkluderade får, getter, kor och hästskötsel.


Getterna levde fritt på bondens 24 300 hektar och hanterades bara när vi samlade ihop dom för att skicka de stora getterna på slakt- de små getterna släpptes sedan ut på ägorna igen och fick äta upp sig. Efter som ägorna var så stora så använde vi oss av 'jaracopter' det är ungefär som en liten helikopter, fyrhjuling, motorcykel, bil och hundar när vi skulle samla ihop djuren för att sortera.


Fårhanteringen på gården var väldigt olik den vi har här hemma. På gården hade vi ungefär 3000 får, alla får lammade i ett spann på ungefär 10 veckor. De som inte var dräktiga tog man bort. Lammen skulle sen öronmärkas, kastreras och få svansen avklippt. Detta var lite jobbigt eftersom allt gjordes utan bedövning. Det är varken ekonomiskt eller tidsmässigt försvarbart så jag förstår varför det gjordes som det gjordes men jag kan inte säga att jag tyckte det var okej. Anledningen till att man klippte svansarna var att det fanns en sorts fluga som satte sig under svansen och började äta upp fåren utifrån och in- otäckt och såklart plågsamt för djuren. Fåren klövverkades inte- behövdes oftast inte då de skrapades ner på den grusiga marken.


Liksom getterna så levde fåren fritt i stora paddockar på gården. De hanterades när vi skulle flytta djuren, sortera och de skulle klippas. Man försökte göra all hantering av fåren när man hade dom inhängnade. Man passade på att sortera ut de sjuka, märka de som tappat tagg och behandla dom med flug och löss sprej. En grej jag aldrig hade sett hos får innan var får med cancer- det utformade sig som svarta bölder, oftast på öron, rumpa eller näsan. Vet inte om det kan berott på mängden sol de utsattes för eller ifall vi har det här i Sverige också bara det att vi kanske uptäcker att djuret är sjukt före bölderna bildas och tar bort dom.


En annan fara för speciellt fåren och ibland getterna var att de blev utsatta för dingos. För den som inte vet- dingos är en vild hund och ett mycket stort problem i den Australienska outbacken. De dödar inte bara det fåret de vill äta utan kan döda runt 15 får om natten för att den gillar att leka med fåren och därför är de ett mycket stort probem. Jag fick lära mig hur man jagar dingos och hur man lägger ut fällor utan att 'markera' att du har varit på platsen.


När jag var ute på denna farmen fick jag uppleva mycket. Jag anlände till en gård med svaga djur och en omgivning som lidit av torka sedan 2011. Under min vistelse blev vi isolerade av en översvämning där runt 50 får strök med på grund av att all sand blev som lera, fåren fastnade och var för svaga för att ta sig loss, vi räddade så många vi hann innan vattnet blev så högt och leran så djup att vi inte kunde ta oss fram längre. Vi kunde inte lämna gården på ungefär 2 veckor pågrund av de dåliga vägarna och bäcken hade översvämmat den enda vägen in till byn. När allt vatten hade lagt sig så började det att växa. Marken som innan bara var damm började nu sakta bli grön och de djur som överlevt kunde nu försörja sig själva utan att bli stöd utfodrade på väldigt länge.


De 5 månader jag spenderade ute på denna gården var de mest lärorika men även den mest traumatiska tiden jag hade under min vistelse i Australien. Jag kunde inte ha hamnat på en bättre gård och har fått lärdomar och vänner för livet. Hade gjort allt igen om jag kunnat och det är tack vare denna fonden jag har haft möjligheten att göra denna fantastiska resan.


Tack!

 

Svalöfs Lantmannaskolas Målsmän förening sedan 1940